Askersunds historia

Namnet Askersund härstammar från ordet "aeske" eller "aska" som var beteckningen på askdunge. Samhället låg vid ett sund som omgavs av askar så namnet blev "askdungen vid sundet" och så småningom Askersund.

Askersund växer fram

Under medeltiden växte samhället Askersund fram och man försörjde sig på nubb- och spiksmide. Järn fanns tillgängligt på nära håll i området kring Åmmeberg och Lerbäck, "västra berget". I mitten av 1300-talet fick bergsmännen tillstånd av dåvarande kung Magnus Eriksson att bryta järn. Trakten kring Askersund hade stor betydelse för den medeltida svenska järnproduktionen.

Gusav Vasa och marknader

Gustav Vasa besökte Askersund år 1550. Anledningen till besöket var att bergsmännen levererade dåligt järn. Gustav Wasa tyckte att Askersund hade en bra hamn med förbindelse ut i Vättern och dessutom låg mellan de svårgenomträngliga och farliga vildmarkerna Tiveden och Tylöskogen. Kungen bestämde att Askersund skulle bli handels- och marknadsplats. Två marknader skulle äga rum per år. Än idag anordnas en vår- och höstmarknad i Askersund.

Stadsrättigheter

Den 13 juni 1643 fick Askersund sina stadsrättigheter av drottning Kristinas förmyndarregering. I stadsvapnet avbildades en smed med en lyft slägga.

Den stora branden

Den 6 juni 1776 brann i stort sett hela staden ned med undantag av 8-9 av de allra sämsta husen. Branden började i södra Bergen i ladugården hos rådman Qvist. Det var mycket dåligt väder med nästan orkanstyrka och på kvällen var hela staden nedbränd. Genom statshjälp och många frivilliga offergåvor fanns här en ny stad redan efter tio år, på den gamla stadens plats.

Idag kan man se några av Askersunds gamla hus från stadskärnan bevarad i Askersunds Hembygdsgård i stadsparken.

Sidansvarig: Lars-Ivar Jansson |

Uppdaterad: 2013-10-14