Tivedens nationalpark
För förslag på aktiviteter i Tiveden (vandring, kajak, kanot, cykel och ridning) gå in på www.tiveden.se
Gammalskog och urtidslandskap i Tivedens hjärta I Tiveden nationalpark ska skogen få utvecklas till urskog. Den skog som nu växer här är opåverkad av de senaste årtiondenas storskaliga skogsbruk. Så stora sammanhängande områden med gammal skog är mycket ovanliga i södra Sverige. Skogens ålder och mäktighet och det vilt formade landskapet ger
nationalparken dess karaktär och motiverar att den skyddas.
Berggrunden Tiveden vilar på granitberggrund. När jordskorpan brast och bildade Vätterns väldiga sänka (för 900 - 1.400 miljoner år sedan) sprack också berget i Tiveden sönder i det rutformade mönster som nu utgör huvuddragen i nationalparkens terräng. I sprickornas stråk av krossat berg finns sjöarna och myrarna. De mellanliggande partierna, där berget förblev helt, kvarstår som branta höjder. Inlandsisen, som smälte av för ungefär 11 000 år sedan, satte också sin prägel på landskapet. Den bröt loss och flyttade med sig stenblock som nu ligger utströdda över hällarna. De flesta och största av de lossbrutna blocken hamnade dock i sprickdalarna. Enorma blocksamlingar bildades i mänga dalar, t ex vid Stenkälla. Smältvattnet frän isen spolade med sig nästan allt löst material utom de stora blocken ut i inhavet, som låg på en lägre nivå. Därför är jordtäcket i nationalparken mycket tunt. På många håll ligger hällarna lika nakna som när de en gäng smälte fram ur isen.
Skogen
Den fattiga berggrunden och det tunna jordtäcket skapar knappa villkor för växter och djur. På hällmarkerna kan endast tallen klara sig, och den växer sakta. Marken täcks ibland bara av renlavar. Där det finns lite jord att växa i slår bärrisen rot. Blir jordtäcket ännu litet tjockare kan granen växa, men lövträd är det ont om. Mer näringskrävande arter som blåsippa och hassel finns endast på enstaka platser. Djuren och växterna Stammarna av alg och rådjur är glesa. Räv, grävling, mård och ekorre förekommer. Tjäder, pärluggla och några andra fåglar som trivs i gammal skog finns här, liksom flera hackspettarter. Den tretåiga hackspetten år här nära sydgränsen för sin utbredning. Tiveden ar ett biologiskt gränsområde mellan nordliga och sydliga arter. På myrarna kan man t ex hitta dvärgbjörken, en buske som annars mest finns i Norrland. Människorna
Det har aldrig bott människor i det område som nu är nationalpark. Men efter en inflyttningsvåg på 1600-talet fanns det gårdar inom någon kilometer från parkgränsen. Boskapen betade i skogen. Där togs också ved och virke och där brände man tjära. Under hela 1700 och 1800 talen hämtades träkol till masugnarna vid Granvik och Igelbäcken ur Tiveden. Det finns många kolbottnar - rester av kolmilor - i nationalparken. Under 1800-talet kom också ett ordnat skogsbruk i gång. Den nuvarande skogsgenerationen har genomhuggits flera gånger. Först efter andra världskrigets vedhuggningar avtog skogsbruksaktiviteten. Rester efter kolarkoja finns invid leden till Stenkällan. Milan behövde vaktas dag och natt under de veckor det tog att kola. Man byggde då enkla kojor för övernattning. Tivedens nationalpark: inrättad 1983, omfattar I 353 ha, varav lindareal I 216 ha. Syfte
Att bevara ett sammanhängande skogs, sjö och sprickdalslandskap i väsentligen oförändrat skick och att därvid skogen ska få utvecklas mot urskog. Särskilt sevärt: Stenkälla, med kallkulla i en grotta av jättelika stenblock. Storslagna blockanhopningar och områden med gammalskog bl a vid Stenkälla, Tärnekullen och Trollkyrka. Anläggningar: Besökscentrum med informationsutställning. Bad. På båda platserna finns rast och eldplatser samt toaletter och sopställ. Anläggningarna är anpassade för rörelsehindrade. Parkeringar finns vid besökscentrum och Vitsand, i övrigt råder parkeringsförbud. Vandringsleder: Sammanlagt finns 2.5 mil markerade stigar som erbjuder rundvandringar från 1,5 till 15 km. Bergslagsleden går genom området. Terrängen är starkt kuperad och krävande att vandra i. Naturvårdsförvaltare: Länsstyrelsen, Örebro. Storblockig morän fyller ofta dalgångarna och gör dem svårframkomliga. Det är inlandsisen som lämnat efter sig alla stenblock. Samtidigt finns ett stort antal sjöar och tjärnar i nationalparken. Det tyder på att det under den storblockiga ytmoränen finns en tätare fin morän som håller vattnet kvar. På väg mot urskog Nästan överallt i nationalparken finns brandkol ett litet stycke ner i marken. Det är spår efter skogsbränder. Den skog som växer här nu har till stor del uppkommit efter bränder i början och mitten av 1800-talet. En storbrand rasade 1835. Här och var, t ex vid Stenkälla och Trollkyrka, kan man också finna rester av en äldre skogsgeneration med drygt 200 åriga tallar. De bär ofta spår efter skogsbränder. De bränder som härjat här kan givetvis ha orsakats av människor. Men bränder var en naturlig företeelse i urskogen. De gav plats för nya skogsgenerationer. Nationalparkens skogar har utnyttjats och påverkats av människor långt in på 1900 talet. Här finns också bestånd som helt och hållet anlagts av människor, genom sådd efter kalavverkningar. Avsevärda delar av nationalparkens skogar har ändå något väsentligt gemensamt med en "riktig" urskog. De är inga produkter av växtförädling på någon plantskola. De är sådda i askan på ett skogsbrandfält och de har grott ur frön från de förfäder som överlevde branden. Om 100 eller 200 år kommer de att likna de urskogar som fanns här för 400 år sedan, innan människan kom hit och tog skogen i sin tjänst. Nationalparkens värde som fristad för växter och djur kommer att öka i takt med att skogen åldras. Flera skogsbränder har härjat i nationalparken. En specifik tall, invid Stenkälla, har överlevt 1835 års storbrand. Såret i barken - ett s k brandljud - vittnar om brandens riktning, eftersom märket alltid uppstår på stammens läsida.
Vägen till Tiveden
Informationstavlor utmed E20 och riksvägen i anslutning till Tivedenområdet ger vägvisning. Skyltar med sevärdhetssymbolen visar vägen från väg 49 Karlsborg - Askersund samt vägarna Undenäs - Askersund och Tived - Granvik. Allmänna kommunikationer saknas.Kom ihåg
* camping är inte tillåten i nationalparken. Man får inte heller ställa upp husvagn över natt. * ridning är inte tillåtet i nationalparken. * parkering får bara ske på parkeringsplatserna. * eldning får bara ske på de iordningsställda eldplatserna. * växter och djur får inte skadas eller störas på något sätt. *Hundar måste hållas kopplade. *Skyltar i parken ger fullständiga föreskrifter för besökare. Syftet med Sveriges nationalparker är att bevara större områden i deras naturliga tillstånd med värdefull natur, växt och djurliv mm. De ska göras tillgängliga för alla.Kontaktuppgifter
Astrid Andersson 019-19 38 04astrid.andersen@t.lst.seLänsstyrelsen i Örebro Län
Stortorget 22
701 86 Örebro
019-19 30 00
orebro@lansstyrelsen.se
Mer info
Faciliteter
Camping och stugor WCParkeringsplats, vindskyddHandikappassatbadplats, utsiktsplats
