Avlopp

I hushållen och på arbetsplatsen kan vi naturligtvis påverka vad som följer med ut i avloppet. Det är enkelt att göra små förändringar som kan betyda mycket i det långa perspektivet. När vi diskar, tvättar och städar kan vi genom att välja miljömärkta rengöringsmedel göra mycket. Om vi väljer medvetet så kommer vi också att se att tillverkarna går oss tillmötes och tar fram miljövänliga produkter. Dosera rätt. Vi använder ofta alldelses för mycket disk- och tvättmedel. Tänk på att det finns många miljöfarliga ämnen även i våra hem, olika hushållskemikalier som vi använder utan att vi tänker på det. Lämna in dina kemikalier där de tas omhand på rätt sätt. I alla kommuner finns det miljöstationer, återvinningscentraler, färghandlare och apotek som tar emot.

Regn- och smältvatten från hustak och gator som inte infiltreras i jorden samt vatten från husgrundsdräneringar kallas dagvatten. Detta måste tas omhand, bland annat för att undvika vattenskador på byggnader. Precis som för dricksvatten och spillvatten finns därför ett väl utvecklat ledningssystem för dagvatten.

Av tradition har dagvattnet letts bort från tätorterna så fort som möjligt, eftersom det kan ställa till problem med översvämningar. Idag vet vi att dagvattnet innehåller betydande mängder föroreningar som kommer från hustak, asfaltsbelagda gator med mera.

Vi vet också att om vattnet transporteras långsamt så utnyttjas naturens egna reningsmöjligheter effektivare. Därför letar vi idag efter möjligheter att ta hand om dagvattnet lokalt, det vill säga utvidga vattendrag, anlägga dammar eller infiltrera dagvattnet i marken. Kommunerna har ofta speciella dammar för detta ändamål.

Mekanisk rening

När avloppsvattnet kommer till reningsverket innehåller det förutom avföring bland annat sand, grus, papper, textilier och plast. Om detta kommer in i reningsverket är risken stor att pumpar sätts igen och man kan få onödiga driftstopp. Det första man gör är därför att skilja bort så mycket som går av detta. Avskiljningen sker i rensgaller och sandfång, där fasta partiklar, papper och sand med mera avskiljs. Avloppsvattnet leds sedan vidare till biologisk rening.

Biologisk rening

Den biologiska reningen kan liknas vid den naturliga självreningen i ett friskt vattendrag. Principen är att man använder mikroorganismer som finns naturligt i avloppsvattnet och låter dessa växa och föröka sig. För att leva behöver mikroorganismerna näring och syre. I Askersunds reningsverk använder vi en luftningsbassäng med rörligt bärarmaterial, MBBR. Denna process är en så kallad fastfilmsprocess. På bärarmaterialets yta växer mikroorganismer som bryter ner det organiska materialet i avloppsvattnet. Syresättning av vattnet sker genom att luft tillförs av blåsmaskin via ett bottenluftarsystem.

Det biologiskt renade vattnet leds från luftningsbasängen genom en kanal til en nivålyftare som lyfter vattnet till flockning. Vi måste vara rädda om mikroorganismerna, därför är det viktigt att vi tänker på vad vi spolar ner i avloppet. Häll aldrig ner lösningsmedel eller färgrester i avloppet, då dör mikroorganismerna och dessutom förstörs slammet.

Kemisk rening

Avloppsvattnet innehåller bland annat fosfater som göder våra vattendrag. En liter avloppsvatten innehåller ungefär 5-6 milligram fosfor, 4 milligram kommer från avföringen, resten från tvättmedel. Den kemiska reningen innebär att man tillför aluminiumsalt. Kemikalierna gör att det bildas större partiklar som bland annat innehåller fosfor. Dessa partiklar sjunker sedan till botten i slutsedimenteringsbassängerna där de skrapas ihop och tas bort som slam. Askersunds reningsverk tar bort 97 procent av fosforn. Vattnet är därför mycket rent innan det släpps ut i Alsen, en vik av Vättern. Vi tar hela tiden prover och kontrollerar det vatten som har renats.

I sedimenteringsbassängerna i reningsverket avskiljs dagligen stora mängder slam som måste bearbetas och stabiliseras. Från sedimenteringsbassängen pumpas det avskilda slammet som ett blandslam via en slamkontrollkammare till en förtjockare, där polymerer tillsätts för att underlätta förtjockningen. I förtjockaren avskiljs en del av det vatten som finns i slammet.

Från förtjockaren pumpas slammet vidare till en rötkammare. I rötkammaren genomgår slammet en nedbrytning under frånvaro av syre, så kallad anaerob nedbrytning. Då bildas bland annat biogas samtidigt som slamvolymen och andelen sjukdomsalstrande bakterier minskas.

Biogasen (metangasen) är brännbar och kan användas för uppvärmningsändamål, facklas bort eller förädlas till fordonsgas.

Efter rötningen, som tar cirka 20 dagar, rinner det rötade slammet till slamlager. Där blandas rötslammet med polymerer för att ytterligare vatten ska kunna avskiljas med hydropress. Slam innehåller förutom näringsämnen också en liten del tungmetaller och den del av vårt slam som inte klarar gränsvärdena för dessa parametrar, transporteras i dagsläget till Vänersborg för täckning av deponi. Provtagning och analys av slammet görs regelbundet och redovisas till myndigheterna.

Att återanvända avloppsvattnets innehåll av näringsämnen och organiskt material i jordbruket har en lång tradition i många kulturer och är ett naturligt sätt att sluta kretsloppet. Det är också nädvändigt att tillföra mullbildande organiskt material, för att jordbruksmarken ska behålla sin produktivitet på lång sikt. Av den anledningen är det också viktigt att komma tillrätta med de problem som idag finns med miljöfarliga ämnen och tungmetaller i slammet.

Här kommer vi som producerar avloppsvattnet in i bilden. Allt som vi häller ut i avloppet, som inte renings-verket kan ta hand om, kommer ut i naturen. Om slammet innehåller för höga halter av tungmetaller och oönskade ämnen kan det inte användas i jordbruket som jordförbättringsmedel utan måste istället deponeras. Vi kan göra en stor insats för att få bättre avloppsvatten genom att undvika att släppa ut miljöfarliga kemikalier.

Vi måste vara rädda om mikroorganismerna, eftersom de sköter en viktig del av avloppsreningen. Häll aldrig ut lösningsmedel eller färgrester i avloppet, då dör mikroorganismerna i reningsverket och reningsprocessen kan upphöra, dessutom förstörs slammet.

Vi måste minska vår deponering för framtiden och istället arbeta för att få ett bra slam som kan användas som jordförbättring. Detta överensstämmer med de åtgärder som både politiker och Naturvårdsverket föreslår för att i längden få ett användbart slam som kan ingå i kretsloppet mellan stad och land. Kemikalieinspektionen och Naturvårdsverket arbetar också med att begränsa användningen av hälso- och miljöfarliga kemikalier i hela samhället.