Misstanke om barn som far illa

I Socialtjänstlagen står det att den som får veta något som kan innebära att ett barn eller en ungdom behöver skydd bör anmäla det till Socialnämnden. Om du som privatperson är orolig för att ett barn eller en ungdom i din närhet inte har det bra så kan du göra en orosanmälan anonymt och då ska du inte tala om ditt namn.

Du som gör en anmälan i ditt yrke har inte möjlighet att vara anonym. Många yr­kes­grup­per har en an­mäl­nings­skyl­dig­het.

Du som ar­be­tar på en myn­dig­het eller om du i din yrkesroll kom­mer i kon­takt med barn el­ler unga, är skyldiga enligt socialtjänstlagen att skyndsamt an­mä­la till So­ci­al­kontoret om du miss­tän­ker att ett barn el­ler ungdom far illa el­ler ris­ke­rar att fa­ra il­la. Sam­ma skyl­dig­het gäl­ler dig som ar­be­tar in­om pri­vat verk­sam­het som rör barn och unga samt per­so­nal i vård och om­sorg. Det är socialförvaltningens uppgift att utreda situationen och avgöra vilket stöd eller skydd som barnet eventuellt behöver.

En av socialtjänstens viktigaste uppgifter är att se till att barn som är i en utsatt situation får det stöd och skydd som de behöver. När en anmälan inkommer till socialkontoret är vi skyldiga att ta ställning till om förhållandena för just det barnet kan innebära behov av skydd och stöd. En socialsekreterare tar kontakt med familjen för att informera om de uppgifter som kommit in och för att göra en första bedömning. Om socialsekreteraren bedömer att anmälan är allvarlig eller att mer information behövs inleds en utredning av barnets sociala situation.

När socialtjänsten får veta att ett barn kan behöva hjälp, görs en utredning av socialsekreteraren tillsammans med familjen. För att ta reda på barnets behov av stöd och/eller skydd pratar socialsekreteraren med både föräldrarna och barnet. Vid behov kan vi även kontakta andra personer som är viktiga för familjen. Till exempel personal förskola och skola, för att få en bild av barnets livssituation. Socialtjänstens arbete bygger på ett nära samarbete med föräldrarna för att vi tillsammans ska komma fram till vilket stöd som är lämpligt.

Vid samtalen använder socialsekreteraren utredningsmodellen BBiC, det står för Barns Behov i Centrum. Vid utredningen kartläggs barnets behov utifrån sju livsområden, föräldrarnas förmåga att tillgodose barnets behov och hur familj- och miljöförhållanden ser ut som kan påverka både barnet och föräldrarna.