Lagar inom omsorg, stöd och hjälp

Lagar som styr

Verksamheter inom vård och omsorg, funktionsstöd, hälso- och sjukvård samt individ- och familjeomsorg är i huvudsak lagstyrda. De flesta insatserna inom socialtjänsten är frivilliga men det finns även några insatser som kan vara kopplade till tvång, som till exempel LVU och LVM, se nedan.

SoL, socialtjänstlagen (2005:400) reglerar kommunens ansvar för socialtjänsten. Lagen är en ramlag, vilket innebär att den anger mål, principer och ramar för verksamheten medan kommunen utformar verksamheten inom dessa ramar genom bland annat riktlinjer och lokala beslut. Den nya socialtjänstlagen betonar särskilt förebyggande arbete, tidiga insatser och en socialtjänst som är lätt tillgänglig för invånarna.

HSL, hälso- och sjukvårdslagen (2017:30), ska garantera en god hälso- och sjukvård för den som behöver det. Vården ska ges med respekt för alla människors lika värde och för den enskildes integritet.

LVU, lag (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga, reglerar tvångsomhändertagande av unga människor i Sverige under 18 år och i vissa fall av unga under 21 år. Grunderna för omhändertagande kan vara bristande hemförhållanden eller den unges vårdslösa beteende.

LVM, lag (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall, är en tvångslag som kompletterar socialtjänstlagen. Lagen möjliggör sluten tvångsvård av vuxna missbrukare efter beslut av förvaltningsrätt. Syftet med LVM är att motivera missbrukaren till att frivilligt medverka till fortsatt behandling.

För missbrukare under 18 år ska LVU tillämpas.

LSS, lag (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade, är en lag för dig som tillhör lagens så kallade personkrets. Du kan ha rätt att få beviljat en eller flera av de insatser som lagen omfattar.

PSL, patientsäkerhetslag (2010:659), syftar till att främja hög patientsäkerhet inom hälso- och sjukvård och därmed jämförbar verksamhet.